Stick dumma borrelia demon!

Äckliga, äckliga kryp!

Jag spenderade en underbar helg uppe i Norrland för drygt en månad sedan. Helgen var perfekt in i minsta detalj förutom att jag blev även uppvaktad av blodsugarna till mygg. Jag blev angripen av dessa otäcka kryp såsom aldrig förr och varje gång jag nu åker upp dit är jag dagens rätt på deras meny känns det som. Jag vet inte vad som har hänt men mygg har alltid tidigare undvikit mig och jag har knappt aldrig fått några bett. Jag har kunnat sitta i den tjockaste myggsvärm utan att få ett enda myggbett. Visst, myggen har försökt sig på mig men gett upp tanken på att genomföra detta dåd efter att dom gjort ett litet teststick. Frökens blod har inte varit önskvärt i deras kretsar, förrän nu.

Nu varje gång jag åker upp norrut är jag den som har mest av dessa irriterande kryp på mig och jag omsvärmas av dem. Sticken och betten efter dessa är fler än jag kan räkna eller hinner klia. Nu är jag helt plötsligt ett åtråvärt byte och mitt blod verkar vara det hetaste på myggmarknaden just nu. Fasansfullt och dessa orsakar ett ihärdigt kliande. Visst, jag kan ta betten det hör ändå sommaren till och jag har länge hört till den skara som inte blir stucken, så borde inte klaga men vad f*n har hänt med mitt blod nu?

Väl hemkommen till Stockholm efter just den helgen för en månad sedan inspekterade jag mina ben. Höger ben hade mycket stora bett, 5 st räknade jag till som var större än de övriga betten jag hade. Dessa fem bett kliade så mycket jag höll på att bli tokig. Jag förbannade de Norrländska myggen som åtnjutit mitt blod så mycket. Jag konstaterade även att myggen i norr måste vara gigantiska, elefantmygg snarare så som mina bett såg ut. Dessa bett växte efter någon dag i omkrets, alla fem och började mer se ut som blåmärken än bett. Stora, uppsvällda, röd-blå-lila till färgen och ett synligt märke av bettet i mitten, så som de äckliga fästingbett man har hört talas om. Ingen fästing syntes eller hade jag ens lagt märke till, dock massa mygg den helgen. Oron växte. Det kan väl inte vara… borrelia? Av mygg? WTF!?

Kunde jag ha fått borrelia av mygg och att alla 5 bett hade blivit infekterade? Efter många dagars väntan att det kanske lägger sig, växte min oro när den tydliga röda ringen infann sig. Röd ring runt alla mina väl 5cm stora bett i omkrets. Jag bokade in mig till vårdcentralen. Jag infann mig hos läkaren eller jourhavande läkare. ”Jaha, vad har du för besvär” frågade hon. ”Ja, jag var i Norrland och måste ha blivit rejält biten av mygg om man ser på mina bett, ingen fästing vad jag har sett men är ändå orolig för borrelia” svarade jag. I mina tankar snurrade alla hemska saker man hört om borrelia och tillägger man då obehag för sjukhus som jag har så var det inte en lyckad kombination att sitta där. Jag visade mina bett. Läkaren tog sig en snabb titt” Ja, det där du, det är helt klart borrelia på alla bett” konstaterar läkaren. ”vart nånstans har du varit?- Jasså Norrland säger du, måste vara stora mygg där och det ska ju inte finnas mycket fästingar där. Klart fall av borrelia, vi skriver ut antibiotika”. Inom loppet av en minut hade hon gett mig borrelia domen. jag satt helt tyst.

GREAT! Borrelia bett gånger 5, sicken otur. Jaha, ska vi ta några prover kanske? Icke, ingen annan undersökning bara hennes raka konstaterande att jag har borrelia. Ingen annan upplysning om borrelia, en kur Kåvepenin skrevs ut på 10 dagar som jag skulle inta och det var det. Ja, enligt läkaren bär visst myggor också på borrelia, det hade jag ingen aning om, men mest troligt hade myggen gett mig detta. Trevligt, nu får man oroa sig för att dom blodsugarna också sprider borrelia.

Jag tog min antibiotika men känner inte mig fullständigt OK för det, jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Kanske jag nu har drabbats av en ny sjukdom, ”inbillningssjukan”. Kanske. Jag vet inte. Jag har läst på mycket om borrelia nu så visst jag kanske ”tror” jag har många av de symptom som beskrivs. Jag läst om andra som råkat ut för borrelia och mycket kritik ges överallt till den bristande läkarvården i Sverige gällande borrelia. Det är som om det är en slags ”spöksjukdom” som man inte riktigt vet hur man ska handskas med eller hur man ska behandla. Verkar nästan som om denna inte heller tas på allvar. Skrämmande. Speciellt med de biverkningar och tillstånd som borrelia kan orsaka. Å andra sidan så känner jag min kropp rätt bra och det känns inte som om allt är i sin ordning nu, inbillningssjuka eller inte. De symptom jag har kan förknippas med borrelia och jag tvivlar dessutom på att antibiotikan verkligen bet på min borrelia, för det känns inte så. Hoppas jag har fel.

Jag har nu kanske jagat upp mig i helt i onödan och orsakar mig själv huvudvärk och oro över detta. Måhända. Jag tänker kontrollera upp detta. Sagt och gjort, jag ringde till vårdcentralen ikväll för att ta det säkra före det osäkra. Jag ville boka in en ny tid ikväll så jag beskrev mina symptom för sjuksköterskan i telefon. Hennes svar var, att hon tyvärr inte vet mycket om borrelia, hon är inte så insatt i detta. Dom utför inte heller blodprov på kvällstid för borrelia test, utan endast då dagtid hos läkaren. Ommitt tillstånd är akut ska jag åka till akuten sa hon, annars får jag boka in en tid imorgon och prata med dom som kan mer om borrelia.

OK, jag verkar vara mer insatt i borrelia än vad hon är så nej, det är inte så akut, jag kan vänta tills imorgon. Jag försöker igen då. Inbillningssjuka eller inte. Min borrelia ska drivas ur min kropp om den så befinner sig kvar. Stick dumma borrelia eller då inbillning om så är fallet. Oavsett vad, stick och ta min oro över borrelia med dig, blodprov ska inbokas. Borrelia demon- vik hädan!!
/Shara

Pappenheimare i all sin ära

Man känner sina Pappenheimare

Orden tillhör min mor alltsom oftast, allra senast idag. Sällan undgår något min mors skarpa öga. Hon känner. Hon vet. Hon ser. “Jag känner mina pappenheimare så väl” brukar hon konstatera med glimten i ögat. Så sant, hon sina pappenheimare så väl känner, undertecknad inräknad. Jag fick idag svar på det mail jag igår skickade henne. Ett mail med stort M. Hon visste vad jag skulle skriva och jag visste vilket svar jag av henne skulle få. Min underbara mor, så förstående, så varmhjärtad och alltid med öppen famn. Alltid.

Pappenheimare, soldater beväpnade med värja eller pistol. Tung rustning i järn eller stål, ryttare som sida vid sida med översten och riksgreven Gottfried Heinrich Von Pappenheim red förTysklands ära, i kriget på 1600-talet. Dessa trofasta soldater, även senare refererade till som “Pappenheimare” var kända för sin lojalitet, sitt stora mod, framåtanda och tapperhet. Härifrån härstammar således detta talesätt “ jag känner mina Pappenheimare”. Även greven visste vem han drog ut i krig med. Han kände. Han litade. Han såg.

Dina nära, kära och bekanta. Det handlar om att du känner dem och det folk du har att göra med. Jag säger, fram för mer Pappenheimare på 2000-talet med! Ja, givetvis utan vapen i detta fall och givetvis uppmanar jag inte heller till att vi ska dra ut i krig. Men, vi ska dra ut i ett annat sorts slagfält vad det gäller våra relationer till våra medmänniskor. Där det enda vapen vi ska utrusta oss med är vårt intellekt, våra känslor och vår öppenhet. Vi rustar upp oss med rak, öppen och ärlig kommunikation och drar ut på fältet med känslor som man FÅR prata om och SKALL prata om. Jag har redan sadlat upp min häst, tagit på mig min rustning och beväpnat mig. Jag gjorde det för ett bra tag sedan. Inga spel, inga snikna äss gömda i ärmen. Rak kommunikaton, öppenhet och mina känslor. Strålande!

Kommunikation, det är en av nycklarna till framgång i lyckade relationer, vare sig det gäller kärlek eller vänskap. Det är ingen ide att smyga som katter runt het gröt och invänta den andres drag eller själv hålla inne på några fula strategier. Det blir nedsmutsat från första början. Hur många situationer hade inte kunnat lösas på ett smidigare sätt om man bara hade vågat säga vad man egentligen känner och tycker. Jag ser på några av de relationer som i min närhet finns och tyvärr måste jag konstatera att alla har inte beväpnat sig med det ovan nämnda. Tyvärr, ja och det gör ont att se. Så enkelt några av problemen skulle kunna lösas. Istället brister kommunikationen, förhållanden och relationer till höger och vänster viker hädan för att man inte håller en öppen kommunikation. Inget som egentligen förvånar men gör ont att se på denna teater som ibland utspelar sig.

Låt inte någon annan gissa sig till vad du känner eller ana sig till hur du kommer att se på saker och ting. Säg hur du känner och tycker samt yttra din åsikt men tänk noga över vad du säger innan det sägs. Ord är starka och svåra att ta tillbaka om något har sagts som inte menats. Det är så lätt hänt att man inte tänker på vilka grodor som hoppar ur ens mun i stridens hetta. Dessa fula grodor växer till paddor och sårar mer än nödvändigt samt kan ställa till med mer ont än gott. Kommunikation är ett kraftigt vapen ute på slagfältet, ett vapen som måste hanteras rätt. Lär man sig att öppet kommunicera på rätt sätt samt öppet våga prata om känslor kommer man mycket långt. Glöm nu inte, för allt i världen att lyssna på vad som sägs till dig med när någon öppnar upp och kommunicerar med dig. Konsten att verkligen kunna lyssna, det är alltför få som besitter denna. Det är en annan nyckel.

Jag skrev ett mycket öppet, mycket känslosamt långt mail till min mor. Jag fick det svar jag visste hon skulle ge mig från hjärtat. För även jag känner "mina pappenheimare". Min mor kunde inte nog tacka mig för min öppenhet och den glädje hon kände över att jag delade med mig av så många tankar och av allt jag kände. Hon skrev ett mycket öppet svar tillbaka. Med all den värme hon kunde sända. Underbart! Ja, kommunikation behöver inte alltid vara att prata med varandra. Det kan vara utbyte av ord i ett mail, ett brev, ett telefonsamtal, en blick kan räcka, en beröring eller omfamning, musik, konst eller vad som helst. Det finns så många sätt att kommunicera på, så länge det är genuint. Det räcker. Genuint och ärligt. Jag ställer mig i givakt och förbereder mig för en march för mer öppen kommunikation och för att våga prata om hur man egentligen känner. Ni inbjudes varmt till denna march.

Lev väl, /Shara