JAG HAR EN NY BLOGG...

KOM IN PÅ www.metrobloggen.se/shara istället.. där finns jag numera!

/ Shara

Stick dumma borrelia demon!

Äckliga, äckliga kryp!

Jag spenderade en underbar helg uppe i Norrland för drygt en månad sedan. Helgen var perfekt in i minsta detalj förutom att jag blev även uppvaktad av blodsugarna till mygg. Jag blev angripen av dessa otäcka kryp såsom aldrig förr och varje gång jag nu åker upp dit är jag dagens rätt på deras meny känns det som. Jag vet inte vad som har hänt men mygg har alltid tidigare undvikit mig och jag har knappt aldrig fått några bett. Jag har kunnat sitta i den tjockaste myggsvärm utan att få ett enda myggbett. Visst, myggen har försökt sig på mig men gett upp tanken på att genomföra detta dåd efter att dom gjort ett litet teststick. Frökens blod har inte varit önskvärt i deras kretsar, förrän nu.

Nu varje gång jag åker upp norrut är jag den som har mest av dessa irriterande kryp på mig och jag omsvärmas av dem. Sticken och betten efter dessa är fler än jag kan räkna eller hinner klia. Nu är jag helt plötsligt ett åtråvärt byte och mitt blod verkar vara det hetaste på myggmarknaden just nu. Fasansfullt och dessa orsakar ett ihärdigt kliande. Visst, jag kan ta betten det hör ändå sommaren till och jag har länge hört till den skara som inte blir stucken, så borde inte klaga men vad f*n har hänt med mitt blod nu?

Väl hemkommen till Stockholm efter just den helgen för en månad sedan inspekterade jag mina ben. Höger ben hade mycket stora bett, 5 st räknade jag till som var större än de övriga betten jag hade. Dessa fem bett kliade så mycket jag höll på att bli tokig. Jag förbannade de Norrländska myggen som åtnjutit mitt blod så mycket. Jag konstaterade även att myggen i norr måste vara gigantiska, elefantmygg snarare så som mina bett såg ut. Dessa bett växte efter någon dag i omkrets, alla fem och började mer se ut som blåmärken än bett. Stora, uppsvällda, röd-blå-lila till färgen och ett synligt märke av bettet i mitten, så som de äckliga fästingbett man har hört talas om. Ingen fästing syntes eller hade jag ens lagt märke till, dock massa mygg den helgen. Oron växte. Det kan väl inte vara… borrelia? Av mygg? WTF!?

Kunde jag ha fått borrelia av mygg och att alla 5 bett hade blivit infekterade? Efter många dagars väntan att det kanske lägger sig, växte min oro när den tydliga röda ringen infann sig. Röd ring runt alla mina väl 5cm stora bett i omkrets. Jag bokade in mig till vårdcentralen. Jag infann mig hos läkaren eller jourhavande läkare. ”Jaha, vad har du för besvär” frågade hon. ”Ja, jag var i Norrland och måste ha blivit rejält biten av mygg om man ser på mina bett, ingen fästing vad jag har sett men är ändå orolig för borrelia” svarade jag. I mina tankar snurrade alla hemska saker man hört om borrelia och tillägger man då obehag för sjukhus som jag har så var det inte en lyckad kombination att sitta där. Jag visade mina bett. Läkaren tog sig en snabb titt” Ja, det där du, det är helt klart borrelia på alla bett” konstaterar läkaren. ”vart nånstans har du varit?- Jasså Norrland säger du, måste vara stora mygg där och det ska ju inte finnas mycket fästingar där. Klart fall av borrelia, vi skriver ut antibiotika”. Inom loppet av en minut hade hon gett mig borrelia domen. jag satt helt tyst.

GREAT! Borrelia bett gånger 5, sicken otur. Jaha, ska vi ta några prover kanske? Icke, ingen annan undersökning bara hennes raka konstaterande att jag har borrelia. Ingen annan upplysning om borrelia, en kur Kåvepenin skrevs ut på 10 dagar som jag skulle inta och det var det. Ja, enligt läkaren bär visst myggor också på borrelia, det hade jag ingen aning om, men mest troligt hade myggen gett mig detta. Trevligt, nu får man oroa sig för att dom blodsugarna också sprider borrelia.

Jag tog min antibiotika men känner inte mig fullständigt OK för det, jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Kanske jag nu har drabbats av en ny sjukdom, ”inbillningssjukan”. Kanske. Jag vet inte. Jag har läst på mycket om borrelia nu så visst jag kanske ”tror” jag har många av de symptom som beskrivs. Jag läst om andra som råkat ut för borrelia och mycket kritik ges överallt till den bristande läkarvården i Sverige gällande borrelia. Det är som om det är en slags ”spöksjukdom” som man inte riktigt vet hur man ska handskas med eller hur man ska behandla. Verkar nästan som om denna inte heller tas på allvar. Skrämmande. Speciellt med de biverkningar och tillstånd som borrelia kan orsaka. Å andra sidan så känner jag min kropp rätt bra och det känns inte som om allt är i sin ordning nu, inbillningssjuka eller inte. De symptom jag har kan förknippas med borrelia och jag tvivlar dessutom på att antibiotikan verkligen bet på min borrelia, för det känns inte så. Hoppas jag har fel.

Jag har nu kanske jagat upp mig i helt i onödan och orsakar mig själv huvudvärk och oro över detta. Måhända. Jag tänker kontrollera upp detta. Sagt och gjort, jag ringde till vårdcentralen ikväll för att ta det säkra före det osäkra. Jag ville boka in en ny tid ikväll så jag beskrev mina symptom för sjuksköterskan i telefon. Hennes svar var, att hon tyvärr inte vet mycket om borrelia, hon är inte så insatt i detta. Dom utför inte heller blodprov på kvällstid för borrelia test, utan endast då dagtid hos läkaren. Ommitt tillstånd är akut ska jag åka till akuten sa hon, annars får jag boka in en tid imorgon och prata med dom som kan mer om borrelia.

OK, jag verkar vara mer insatt i borrelia än vad hon är så nej, det är inte så akut, jag kan vänta tills imorgon. Jag försöker igen då. Inbillningssjuka eller inte. Min borrelia ska drivas ur min kropp om den så befinner sig kvar. Stick dumma borrelia eller då inbillning om så är fallet. Oavsett vad, stick och ta min oro över borrelia med dig, blodprov ska inbokas. Borrelia demon- vik hädan!!
/Shara

Pappenheimare i all sin ära

Man känner sina Pappenheimare

Orden tillhör min mor alltsom oftast, allra senast idag. Sällan undgår något min mors skarpa öga. Hon känner. Hon vet. Hon ser. “Jag känner mina pappenheimare så väl” brukar hon konstatera med glimten i ögat. Så sant, hon sina pappenheimare så väl känner, undertecknad inräknad. Jag fick idag svar på det mail jag igår skickade henne. Ett mail med stort M. Hon visste vad jag skulle skriva och jag visste vilket svar jag av henne skulle få. Min underbara mor, så förstående, så varmhjärtad och alltid med öppen famn. Alltid.

Pappenheimare, soldater beväpnade med värja eller pistol. Tung rustning i järn eller stål, ryttare som sida vid sida med översten och riksgreven Gottfried Heinrich Von Pappenheim red förTysklands ära, i kriget på 1600-talet. Dessa trofasta soldater, även senare refererade till som “Pappenheimare” var kända för sin lojalitet, sitt stora mod, framåtanda och tapperhet. Härifrån härstammar således detta talesätt “ jag känner mina Pappenheimare”. Även greven visste vem han drog ut i krig med. Han kände. Han litade. Han såg.

Dina nära, kära och bekanta. Det handlar om att du känner dem och det folk du har att göra med. Jag säger, fram för mer Pappenheimare på 2000-talet med! Ja, givetvis utan vapen i detta fall och givetvis uppmanar jag inte heller till att vi ska dra ut i krig. Men, vi ska dra ut i ett annat sorts slagfält vad det gäller våra relationer till våra medmänniskor. Där det enda vapen vi ska utrusta oss med är vårt intellekt, våra känslor och vår öppenhet. Vi rustar upp oss med rak, öppen och ärlig kommunikation och drar ut på fältet med känslor som man FÅR prata om och SKALL prata om. Jag har redan sadlat upp min häst, tagit på mig min rustning och beväpnat mig. Jag gjorde det för ett bra tag sedan. Inga spel, inga snikna äss gömda i ärmen. Rak kommunikaton, öppenhet och mina känslor. Strålande!

Kommunikation, det är en av nycklarna till framgång i lyckade relationer, vare sig det gäller kärlek eller vänskap. Det är ingen ide att smyga som katter runt het gröt och invänta den andres drag eller själv hålla inne på några fula strategier. Det blir nedsmutsat från första början. Hur många situationer hade inte kunnat lösas på ett smidigare sätt om man bara hade vågat säga vad man egentligen känner och tycker. Jag ser på några av de relationer som i min närhet finns och tyvärr måste jag konstatera att alla har inte beväpnat sig med det ovan nämnda. Tyvärr, ja och det gör ont att se. Så enkelt några av problemen skulle kunna lösas. Istället brister kommunikationen, förhållanden och relationer till höger och vänster viker hädan för att man inte håller en öppen kommunikation. Inget som egentligen förvånar men gör ont att se på denna teater som ibland utspelar sig.

Låt inte någon annan gissa sig till vad du känner eller ana sig till hur du kommer att se på saker och ting. Säg hur du känner och tycker samt yttra din åsikt men tänk noga över vad du säger innan det sägs. Ord är starka och svåra att ta tillbaka om något har sagts som inte menats. Det är så lätt hänt att man inte tänker på vilka grodor som hoppar ur ens mun i stridens hetta. Dessa fula grodor växer till paddor och sårar mer än nödvändigt samt kan ställa till med mer ont än gott. Kommunikation är ett kraftigt vapen ute på slagfältet, ett vapen som måste hanteras rätt. Lär man sig att öppet kommunicera på rätt sätt samt öppet våga prata om känslor kommer man mycket långt. Glöm nu inte, för allt i världen att lyssna på vad som sägs till dig med när någon öppnar upp och kommunicerar med dig. Konsten att verkligen kunna lyssna, det är alltför få som besitter denna. Det är en annan nyckel.

Jag skrev ett mycket öppet, mycket känslosamt långt mail till min mor. Jag fick det svar jag visste hon skulle ge mig från hjärtat. För även jag känner "mina pappenheimare". Min mor kunde inte nog tacka mig för min öppenhet och den glädje hon kände över att jag delade med mig av så många tankar och av allt jag kände. Hon skrev ett mycket öppet svar tillbaka. Med all den värme hon kunde sända. Underbart! Ja, kommunikation behöver inte alltid vara att prata med varandra. Det kan vara utbyte av ord i ett mail, ett brev, ett telefonsamtal, en blick kan räcka, en beröring eller omfamning, musik, konst eller vad som helst. Det finns så många sätt att kommunicera på, så länge det är genuint. Det räcker. Genuint och ärligt. Jag ställer mig i givakt och förbereder mig för en march för mer öppen kommunikation och för att våga prata om hur man egentligen känner. Ni inbjudes varmt till denna march.

Lev väl, /Shara

There is no secret ingredient

Att leva i nuet

Jag älskar film. Jag beger mig inlevelsefullt in i filmer och den värld som utspelar sig där, givetvis omringad av godis och popcorn som till mina filmkvällar hör. Ser jag på film själv kryper jag upp och intar en mysig ställning bland en hög av mjuka kuddar och filtar. Jag ser ju helst på film i gott sällskap. Jag lutar mig tillbaka där jag nu sitter och smakar åter på orden att leva i nuet.

En animerad film dyker färskt upp i mitt minne. Jag pratar nu om min favorit animerade film Kung Fu Panda. Ett leende smyger sig på mina läppar när tanken nuddar vid denna film. Den är rolig, underhållande, fylld av en skopa visdom, mycket glädje men även sorg och svek. En eloge till skådespelarna för deras strålande röstinsatser och till skaparna av en suverän animation! Ni som har sett filmen vet hur följande scen utspelar sig. Ni som inte har sett den kan ändå förstå vad det handlar om.

Låt mig citera:

”Shifu: Master! I have... it's very bad news!

Oogway: Ah, Shifu. There is just news. There is no good or bad.

Shifu: Master, your vision. Your vision was right! Tai-Lung has broken out of prison! He's on his way!

[pause]

Oogway: That *is* bad news.

Lite senare…

Oogway: You are too concerned with what was and what will be. There's a saying: "Yesterday is history, tomorrow is a mystery, but today is a gift. That is why it is called the present."

Ja, ännu ett ordspråk i mängden men vilket fint ordspråk och vilken klok sköldpadda, Master Oogway. I denna enkla fras finns en mycket djup mening. Här ligger svaret framför mig och många andra, att anamma denna filosofi och leva mer i nuet. Fokusera inte för mycket energi på vad som har varit eller vad som komma skall. Lev nu! Så sant min vän, lev nu! Men är det lika lätt som det låter? Det kräver nog en hel del eftertanke, förändringar och lite jävlar anamma.

Ja, detta är inget nytt tankesätt och denna fras har vi alla hört men hur många av oss lever verkligen i nuet? Jag har många gånger tidigare själv försökt mig på detta men inte riktigt lyckats fullt ut. Inte förrän nu. Jag har gjort många förändringar i mitt tankesätt nu, mycket som har hänt på senaste tiden som fått mig att tänka om. Orden av en animerad sköldpadda hjälpte mig även att släppa det järngrepp som jag hållit om det förflutna och till viss del om framtiden med.

Acceptera att det som har varit hör just till den kategorin ”varit och kan inte ändras”. Jag arkiverar omedelbart ett flertal böcker i mitt livsbibliotek som avslutade kapitel. Bakom stängda dörrar. Dessa böcker är sådana som jag aldrig mer kommer att öppna, för det behövs inte. En del av mina ”mindre bra” livsböcker kan jag öppna igen om jag så vill och så behövs. Jag kan lika lätt sluta dessa. De flesta av mina böcker öppnar jag med glädje, läser igen med stor lust och sann glädje. Jag har öppnat mitt eget fina bibliotek.

Det är givet att man ska leva till en viss del i framtiden och sväva bort från nuet med jämna mellanrum. Drömmar och framtida visioner kan vi inte leva utan. Känn hur din framtid andas och får liv av dina drömmar och de kommer en dag att besannas. Lägg ut stöttepelare, bygg stadiga grunder nu och våga dela dina drömmar med någon. Framtida drömmar ger dig hopp, glädje och inspiration när vardagen känns ruggig. Fokusera dock inte för mycket energi på hur framtiden till punkt och pricka ska stakas ut och te sig för att du skall bli lycklig. Det är då lätt hänt att du missar det väsentliga som händer runtomkring dig just nu.

Ta hand om och vårda denna stund, för just i denna stund skapar du inte bara din historia utan även din framtid. I detta ”nu” skapar du den historia som du igen kommer att se tillbaka på som ett avslutat eller öppet kapitel. Vi skriver alla i denna stund nya böcker som vi antingen kommer att vilja öppna upp och läsa igen eller böcker som vi åter behöver stänga. Vi väljer nu vilka böcker vi i fortsättningen ska fylla upp våra bibliotek med. Jag ska skriva många fina böcker nu, en del egna böcker men även böcker tillsammans med min kära i vårt gemensamma bibliotek.

Ja, vi har alla vårt ”baggage” vi burit på eller fortfarande bär på med de val vi tidigare har gjort. Vi är medvetna om de vägskäl vi har tvekat i och de gånger vi navigerat oss fram på fel spår. Vår inre kompass och instinkt har visat oss den riktning vi borde ha gått, men vi har ändå valt att gå en annan väg. Vi har inte alltid litat på vårt inre. Vi har gjort både medvetna och omedvetna val men vi lär oss av alla val vi gör, även de mindre bra. Hur vi tidigare valt ger oss en större kraft att veta vad vi NU vill ha, vad vi Nu är värda och vad vi NU behöver för att må bra. Utan min historia och de felvandringar jag själv tidigare har gjort hade jag inte lärt mig så mycket om mig själv. Jag vet NU vad jag vill från denna dag framåt skapa för historia, hur jag vill leva mitt liv just NU samt hur jag NU önskar min framtid skall bli.

Lev i nuet och lägg tyngdpunkten där. Hitta en god balans och en symbios mellan historia, nuet och framtiden. Låt dessa tillsammans ljuda som en ljuv symfoni. Tre harmoniska stämmor men låt en stämma ljuda högre, stämman av nuet. Historien får dig att förstå vem du har varit för att bli den du nu är. Framtiden skapar du nu med dina drömmar och får dig att förstå vem du vill bli. Nuet är när du andas och lever. Låt inte nuet passera för fort. Stanna till lite och glöm inte bort att andas, ta djupa andetag och lyssna på ditt inre och följ din instinkt. Åter som i Kung Fu panda filmen, det finns ingen ”secret ingriedient” att tillföra livets ”nudelsoppa” för att uppnå den bästa smaken. Den hemliga ingrediensen är du, dina tankar och hur och med vem du nu väljer att leva. Avslutar med detta citat ur Kung Fu Panda.

"There is no "Secret" ingredient. It is whatever we create with our thoughts. "All Thoughts Are Creative"'

/ Shara

The thoughts of Shara

Jaaaaa!!!!

Ett rungande jublande utrop ljuder genom luften! Nästan så jag skulle kunna likna det vid Ronja Rövardotters vårskrik! Jag skriker för mycket nu. För den fullkomliga känsla jag har, för hur bra jag mår, för kärleken, för sommaren som är på kommande men även faktiskt för mig själv och vad jag nu gör. Äntligen har jag kommit mig för att börja skriva ner mina tankar! Att börja min egen resa som skribent och dela med mig av mina ord offentligt. Det är dags att låta detta svall och böljande hav av tankar, som vågar i mitt inre få finna sin flod och få utlopp någonstans. Det blir till att börja med här. Som en mjukstart.

Jag vill öppna ännu en ny dörr i mitt inre och ta mig an ett nytt kapitel, en ny era i mitt liv. Låta mitt hav av tankar riva som en storm, vara lugnt som en spegelbild, dansa, sväva, ljuda högt, ifrågasätta, skrapa under ytan och säkerligen ibland provocera lite. Nu är det dags för mig att anlända och göra min egen ankomst in i denna värld av bloggar och krönikor. Jag har nu mod att skriva, en längtan att låta orden flöda, en hunger att mätta och en passion att hålla vid liv. Dessa ingredienser är bra grund för att börja koka ihop några inlägg om allt eller inget. Små saker eller stora. Vardag eller dröm.

Jag ställer mig på trampolinen och gör mig redo för att ta ett djupdyk ner i mina tankar, som en simphoppare som står vid högsta avsats. Jag funderar vilket hopp jag ska utföra. Framåtrotation, bakåtrotation, bakåtstående med framrotation och skruvhopp eller ska jag bara hoppa rakt ut på känsla och så blir det vad det blir. Jag överväger ännu innan jag hoppar om jag ska göra rak stil, pikstil, valfri stil och hur mitt hopp kommer att te sig i luften. Kommer jag att få ett snyggt nedslag eller ett rejält plask? Jag bryr mig faktiskt inte om vilket.

Dom som läser vad jag skriver kommer att vara mina ”domare” som bedömer min styrka, kreativitet, stilfullhet, anlopp, upphopp, luftfärd samt nedslag. Ett perfekt hopp belönas i simhoppstävling med 10 poäng. Högsta och lägsta poäng stryks. Återstående poäng multiplicerat med hoppets svårighetsgrad ger totalpoängen för ett hopp. Värst vad det ska vara komplicerat. Jag vill dock inte ha några poäng, jag är inte ute efter poäng. Jag vill endast göra ett hopp som förhoppningsvis uppskattas av någon, ger inspiration, sätter igång en tankerotation och lust att följa med på min resa. Jag hoppar för mig själv men även för en hel nation. Jag har valt min hoppstil, jag hoppar på känsla. Det blir vad det blir. Mitt hopp. Detta är bara början.

Läs och begrunda, analysera, kommentera om du så vill, kom mig och min tankevärld närmre eller ta avstånd. Ditt val. Mitt val är att börja skriva. Jag börjar min resa i mina tankar. Passet är fixat, resväskan packad, enkelbiljett med öppen retur. Jag är redo. Mina tankar är redo, men var ska jag börja? Det känns som en oändlighet av tankar. Ja, det får även bli som det blir, får börja i någon ände för att få ihop början på ett nystan. Mitt första inlägg blir nog en mjukstart och uppdateras inom kort.

Lev väl,
Shara